Förlåt för min dåliga uppdatering! Har varit bortrest och fullt upp.

Livia, min bror, Daniel och jag åkte i fredags till Jönköping för att besöka farmor på sjukhuset och sedan spendera helgen hos min pappa och Lillemor. Vill inte gå in mer på detalj, men besöker hos farmor blev allt annat än lyckat och jag har numera sorg som tynger mig. Fan. Ingenting blir någonsin som man hoppas. Vet inte vad jag ska skriva. Är bara helt tom. Frustrerad, ledsen, förbannad.

Åkte hem till pappa, åt pizza, Livia somnade och vi såg på lets dance och umgicks. Mycket trevligt. Lördagen blev en sväng på stan och förbi lilla violen (älskar!!!!) och Livias morfar köpte två helt underbara plagg till henne. Fick även med mig ett par byxor från newbie. Gråter lite att jag inte "kan" köpa ur den lilla kollektionen längre. Känns onödigt då hon växer ur det snart. Eller ja, om ett tag. Men byxorna var väldigt stora så dom fick bli ett undantag.

Tog en cider på twin och sedan hem för att träffa min plastbrorsa, hans tjej med barn. Alltså Livias plastkusiner Rocky, Lennox och Kenzie. Full rulle! Somnade gott efter lite vin och tv tittande på kvällen. Och idag var vi och firade min andra plastbrorsa och hälsade på Livias andra plastkusin som det bara skiljer en månad på innan vi åkte hem med fullpackad bil. Fick med oss en lära gå stol som Livia ÄLSKAR! Hon är numera överallt! Nu ska jag försöka samla tankarna efter en långpromenad med en fin vän. Godnatt!

Tror ni att vi blev paffa när vi vaknade klockan 08.30 av att man hör en liten varelse ligga och leka med sängmobilen en bit bort! Hon har alltså sovit från 19-07.30 UTAN mat!!! Jisses! Känner mig sjukt bortskämd. Det var även flera dagar sedan hon vaknade vid fem. Kanske har vi turen att hon inte bara somnar tidigt, utan sover lite längre också? På tal om att sova, så gör liten det nu igen. Precis jätteledsen var hon. Den andra tanden satte iväg med raketfart senaste dygnet så inte lustigt att hon är ledsen. Hon har ju ont stackarn. Aldrig några sura miner i onödan annars. Hon har nu fått lite smärtstillande och hoppas hon vaknar lite gladare så jag slipper dra med en suris till öppna förskolan!

Cecilia ska snart göra en ny header till mig och jag MÅSTE börja använda min systemkamera mer!! Får lite ångest. Måste dokumentera och ta mer bilder och spara. Viktigt!! Skulle vara så mycket enklare om man hade en bärbar dator att göra det vid. Nu sitter man inklämd i ett hörn och det låter massvis när man styr därinne. Suck. Men ska försöka skärpa mig. Tänkte även visa mer barnkläder jag köper här på bloggen. Många vet att mitt stora intresse är kläder, speciellt barnkläder som känner mig privat och följer mig på instagram (heter sandrasamuelsson där). Tänkte visa mer i bloggen nu. Villervalla släppte förresten en del av sin nya kollektion igår och jag var inte sen på att klicka hem lite fint. Även två andra paket från villervalla (älskar det märket) på väg hem. Livia kommer vara en riktig färgglad liten flicka i sommar. Visar när allt har kommit. Nu ska jag fixa mig medan livva sover! Ha det!

Ett monster med sina vassa tänder

Sämsta uppdateringen, jag vet. Men det har hänt så mycket dåliga saker i mitt liv på senaste tiden att jag inte orkat. Privata saker som tyngt mig väldigt mycket. Det räcker tydligen inte med det som var innan, utan det ska komma mer. Självklart. En sak kommer sällan ensam. Jag är bara så sjukt ledsen och arg. För att saker händer mina nära och kära. Dom som betyder mest också. Usch. Jag blir så frustrerad. Så kan man inte göra annat än att vänta på svar, från allting. Ta vara på dom ni älskar, ni vet aldrig var som händer. Nästa helg ska vi åka och hälsa på farmor iallafall. Nu har hon legat på sjukhus i 11 veckor och vi ska vara glada om hon ena överlever. Idag hade hon varit i solen för första gången sedan hon kom in. Värmer i själen. Vet inte om jag vill se henne, samtidigt som det enda jag vill göra är att krama henne och aldrig släppa. Vill inte se sanningen. Vill inte se hur illa det är. Och mamma, jag älskar dig. Jävla helvete.

Livia och vi i familjen har iallafall haft en mysig helg med god påskmiddag och trevligt sällskap. Liten har badat 2 gånger då det hänt olyckor, men hon gnäller inte över det. Leka med ankorna är ju det bästa som finns!! Tänderna är snart uppe och det är så super sött. Idag sov vi till halv ett?! Ja, vi har nog fått världens enklaste och snällare barn som alltid har ett leende på läpparna, aldrig krånglar, äter allt och charmar allt som rör sig. Tur vi har dig i allt mörker, våran solstråle.

Idag tog jag och Hanna tag i första momentet av barnmaten vi ska göra denna veckan. Blev frukt och grönsaker idag. Eller ja, päron, äpplen och morötter. Tog först en fika på stan och jag köpte söööööötaste klänningen. Jag dör lite varje gång jag ser den och Livia kommer vara så fin i den i sommar. Visar bild i slutet på inlägget! Som sagt, puré! Enkelt som tusan och billigt! Varför har man inte gjort detta innan? Hedanefter är det no more fabrikat och bara hemmagjort. Ska handla mat imorgon med så då ska det göras storkok till Livvan med barnmat.

Förövrigt har jag en liten tjej som igår var jätteledsen. Hon är väldigt sällan ledsen vår lilla dam, men på morgonen idag kände jag även tand nummer två på riktigt i munnen. Sett den där ett bra tag, men nu kändes även den! Inte konstigt hon är ledsen med två små bissingar på väg upp. Dagen idag har hon med varor orolig. Dom växer sakta men säkert. Hoppas de kommer upp ordentligt snart. Vällingen är inget problem längre! Slurkar lätt i sig 220 ml och sover gott hela natten. Tur de. Även banan som hon innan kväljdes av gick nu mer en HEL som mellis idag. Duktiga tjejen. Nu ska jag hoppa i säng! Natti!

Ja, vad ska man säga? Så jävla upprörd och faktiskt inte ett dugg sugen på att gå tillbaka till jobbet som det är just nu. Hur kan kommunen låta detta hända? Ungar som rymmer, brist på personal, brist på uppsyn. Är det verkligen ingenting man tycker borde prioriteras? Våra barn, det käraste vi har, vår framtid! Hur ska man våga lämna sitt barn på förskolan när det skärs ner så mycket att pedagogerna inte har koll på vart ungarna är och vad de gör pga att de är för få? Inte konstigt att det inte är några som utbildar sig längre! Lägga 300 000 på en utbildning som man sedan ska betala av, för att jobba under dessa omständigheter, dålig lön och så mycket arbete att du går in i väggen. Det är redan tufft som det är. Vad gör vi när pedagogerna går i pension, blir sjukskrivna pga stress och för mycket arbete? Jo, tar in okompetent personal = ännu otryggare för alla parter. Jag menar inte att outbildade är okompetenta på det planet att de inte kan sköta sitt arbete bra, utan all dokumentation som ska göras, vad man gör när det händer något, utvecklingssamtal, läroplanen osv. För den ska vi pedagoger också hinna med? När vi inte ens har tid att se till vart vi har barnen? Nu räcker det. Förhelvete.

Det käraste jag har, som jag vill ska ha en TRYGG och bra barnpassning.

Jag bloggar just nu från mobilen och har även tagit bilderna snabbt med den, så detta kommer nog bara bli slarvigt och göra sig orättvist på bilderna, men ni får ta det för vad det är. Tänkte iallafall, som en frågade på frågestunden, visa mina tatueringar. Eftersom jag skriver från mobilen kommer alla bilder hamna längst ner i inlägget. Skriver först sen får ni kolla på bildera nedan.

Min första tatuering gjorde jag när jag precis fyllt 18. Jag var väldigt tjejig av nog då. Blond, älskade rosa, rosetter osv. Så ja, en rosett skulle jag ha tyckte jag. Och det skulle stå happiness i den. För jag är ju alltid glad. Så där har ni den, bak på höften. Den visar liksom vem jag var innan. Dock är den fruktansvärt blekt och ful. Så kan det gå.

Min andra taruering gjorde jag hos en amatör. Helt jävla onödigt. Blir så förbannad när jag tänker på det. Varför gjorde jag det? Och varför tatuerade han folk när han var precis värdelös? Inte nog med det, jag gjorde en till hos samma människa. Den ena ska föreställa en text på latin vid magen. Betyder "våra tankar är fria" och sedan en i nacken "make each day count". Den har jag fyllt i på en studio eftersom den är så pass synlig, och nu gillar jag den. Få varje dag att räknas, helt enkelt. Våra tankar är fria är också ett fint uttryck tycker jag. Ingen kan någonsin bestämma över dina egna tankar. Sen är det ju en jävla tur att nästan alla byxor täcker den fula tatueringen.

Min fjärde då? Det är min mest betydelsefulla tatuering. Än så länge! Den är till min mamma och pappa, uppmålad efter mitt önskemål. Min mamma sjunger och min pappa fiskar som hobby, därav motivet. Sitter fint på mitt ena ben.

På andra benet sitter min körsbärsblommskvist. Långt ord! Har absolut ingen betydelse. Men helt okej snygg!

På min överarm sitter en väldigt betydelsefull tatuering för mig. Motivet är en ros och en pistol och röken går ut till ett hjärta. Tanken var att det skulle få plats ett timglas också. Denna är tillägnad alla fina, unga vänner och bekanta som lämnat oss alldeles för tidigt. Pistolen går till ett hjärta. Var rädd om dom du älskar - dom kan försvinna när som helst. Ta vara på tiden med dom. Därav timglasets tanke bakom det hela. Funderat på att försöka trycka in det någon gång.

Och till sist min lilla fjäder på armen. Min absoluta favorit. Jag älskar den. Gjord när jag testade mina vingar och bodde en kort tid i Stockholm. Den är också bara där för att den är jävligt snygg. Om en månad kommer nästa tatuering på min kropp. Den som kommer betyda mest. En hyllning till min dotter. Längtar!

Ja, vad ska man säga? Vissa frågor ät alldeles jättebra, medan andra? What the fuck? Haters always gonna hate, och vissa av er gav mig ett riktigt gott skratt, men här kommer era svar!

Fråga: När du blev gravid, hur berättade du det för dina föräldrar?
Svar: Jag och mamma har en väldigt öppen relation, så jag ringde henne och berättade direkt, med mina skakiga små händer. Hon var lugn och sansad, tog det bra och stöttade mig, såklart. Pappa tog de lite hårdare. Eller, längre tid för att smälta kan man väl säga. Ringde han också, då han bor 17 mil bort.

Fråga: Vart anmäler man sig till ultraljud och sånt?
Svar: Du ringer till mödravården och bokar in en tid för inskrivning osv. Dit får du sedan gå regelbundet och får tider och all information av den barnmorskan som du kommer få.

Fråga: Var graviditeten planerad och vart jobbade du innan?
Svar: Både och kan man säga. Jag slutade med mina ppiller eftersom jag mådde illa av dom och vi sa att "händer det så händer det", och sedan trodde vi dock inte att det skulle gå SÅ fort! Och jag jobbade på en förskola som resurs till ett barn med funktionshinder! :)

Fråga: Har du något matschema för Livia?
Svar: Jo men det har jag! Visserligen ruckas det en aning beroende på när hon vaknar, men oftast brukar hon vakna runt 7 tiden på morgonen. Såhär ser Livias "matschema" ut just nu, när jag slutat amma:
07.00 välling
10.00 gröt + fruktpure + vatten
13.00-14.00 en portion mat + vatten
17.30 gröt + fruktpure + vatten
(Antingen somnar hon efter detta vid 19-tiden eller så får hon en slurk välling)

Fråga: Vad jobbar du och din man med?
Svar: Man! Det var kul! Min sambo och jag jobbar inom samma "bransch". Jag inom förskola och han skola.

Fråga: Var din graviditet planerad. Du nämner sällan nått om din pojkvän. Hur är erat förhållande och är han en närvarande pappa?
Svar: Jag lägger fokus på Livia i bloggen, så det är väl därför han hamnar under kategorin "vi" när jag skriver. Eftersom han jobbar hela dagarna spenderar jag den mest tillsammans med Livia själv. Han är en närvarande pappa och vi bor ihop och har det bra, som vilken familj som helst. Vårat förhållande är som alla andras, upp och ner. Men vi håller ihop och har det bra, kort och gott. Han är min stora kärlek.

Fråga: Hur kändes det när du låg på sjukhus och Livia kom ut?
Svar: Oj! Allt gick så fort så jag minns det så suddigt! Men helt fantastiskt självklart. Sedan kom det ju till komplikationer under min förlossning som gjorde att jag idag är livrädd. Men skulle göra det tusen gånger om för hennes skull. Helt klart det bästa som har hänt. Att få henne på bröstet var obeskrivligt. Man måste ha varit med om det för att förstå!

Fråga: Gjorde det mycket ont?
Svar: Eh, jaa! Typ sjukt megaont.

Fråga: Hur var det när ni kom hem från BB i vardagen?
Svar: Man är så överväldigad och så får man världens känslovåg. Jag tjöt typ hela tiden! Haha. Så mycket nytt, så mycket känslor och kärlek. Det tar ett tag innan man landar och fattar att man faktiskt är mamma! Men allt funkade bra och hon har alltid varit ett väldigt enkelt barn. Bara lilla magen som krånglade i början.

Fråga: Hur berättade du för din kille och hur tog han det?
Svar: Eftersom vi kommit överrens om att jag skulle sluta med mina p piller visste han ju om att det kunde ske. Han var på jobbet och visste att jag skulle ta ett test på morgonen. Han fick sedan ett sms där jag darrigt skrev "du ska bli pappa". Fick som svar "sånt där skojar man inte om" och sedan fick jag ett samtal (ville inte ringa då han var på jobbet) Han tog det bra. Tog ett tag att smälta för alla tror ja!

Fråga: Hur går det ekonomiskt med allting?
Svar: Det går bra! Jag jobbade så pass mycket innan Livia kom så jag har den bästa föräldrapenningen jag kan få (utifrån min heltidslön). Får ut ca 11500 i månaden och Daniel har just nu praktik och jobbar/får akassa. Vi går runt helt enkelt.

Fråga: Vart bor ni nu? Kan du inte visa eran lägenhet i bilder?
Svar: Vi bor på Viborgsgatan i Västervik i en stor och rymlig trea! Kan absolut visa bilder en annan dag!! Kanske imorn!

Fråga: Ska du och din kille förlova er?
Svar: Ja, det får du fråga han ;) Men det blir det nog någon gång framöver. Har ingen stress på sånt.

Fråga: Tror du att du och din kille kommer vara tillsammans över 10 år till?
Svar: Haha! Ja men det hoppas jag verkligen.

Fråga: Kan du inte visa alla dina tatueringar och skriva vad dom står för?
Svar: Absolut! Någon annan dag!

Fråga: Varför blev det ett sånt liv när ni bestämt att er dotter skulle heta Livia samtidigt som ett annat par?
Svar: Som Julia skrev under, det är gammalt och barnsligt. Glömt för oss båda. Vi blev upprörda över en skitsak. Idag var vi två fina döttrar med finaste namnet.

Fråga: Hur många killar har du haft genom åren? Hur länge har du varit ihop med din nuvarande?
Svar: Helt ovesentligt hur många. Ung och dum, alldeles för många antar jag. Jag och Daniel har varit ihop sedan november 2009, med ett uppehåll på va ett halvår.

Fråga: Vad hände med den svarthåriga killen du var tillsammans med?
Svar: Han fick mig att inse att jag fortfarande var kär i Daniel.

Fråga: Varför tog det slut med din nuvarande kille och sedan blev ni tillsammans igen. Kände du dig inte smutsig som låg med en annan emellan?
Svar: Jo, fruktansvärt. Jag ska gå och duscha nu med en gång tänkte jag. Luktar nog också!

Fråga: Om du fick ändra något på din kropp/utseende vad skulle det vara?
Svar: Min spetsiga näsa kanske? Jag bryr mig inte så mycket. Är rätt nöjd med mig själv.

Fråga: Bästa och sämsta sexminnet?
Svar: Varför vill man veta det?

Fråga: Är det sant att du och din kille tänkte göra slut innan du blev gravid?
Svar: Nej, det hade däremot nyss varit slut under en period men vi hittade tillbaka och att Livia blev till såg vi bara ännu mer som ett tecken att vi skulle vara tillsammans.

Fråga: Jag undrar om du har alla fingrar och tår som man ska, alltså 10 av varje?
Svar: Nej tre tår, två fingrar och sju ögon.

Fråga: Vad har du för namn du vill ha på nästa barn?
Svar: Hemlis!

Fråga: Vill du ha fler barn och ska du plugga vidare?
Svar: Planerar barn inom rätt snar framtid igen, så ja! Och när jag varit hemma med den plutten ska jag läsa till förskollärare!

Fråga: Vad valde ni på för namn innan ni kom fram till Livia? Vad hade ni för pojknamnsalternativ? Var ligger Livia på kurvan? Vad hade du för carvings under graviditeten? Tappa du många vänner när Livia kom?
Svar: Vi var bara överrens om Livia, annars hade vi bara olika förslag. Jag gillar Enya och Daniel Lowa, men det var inget som föll varandra i smaken. Pojknamn vill jag inte ta upp, för det är fortfarande på tavlan till nästa barn om de blir en pojk. Livia ligger lite över på kurvan. Hon är lång med, så det kompenserar varandra. Nu väger hon 8590 gram och är 70 cm lång. Ja det försvann massa vänner. Man slutar aldrig förvånas om man säger så.

Fråga: Hur många kilon gick du upp under graviditeten?
Svar: 20kg!

Fråga: Hur gjorde du för att gå ner alla kilon? Har du lyckats gå ner allt?
Svar: Ingenting! Ammade? Har gått ner allt och lite till! Inte tränat en enda gång. Tycker sånt är trångt. Dock går jag mycket promenader.

Fråga: Vart bor du? Vad är "Karlssons" för affär du brukar skriva om? Vilket/vilka är ditt favoritmärke och affär på barnkläder? Är både Livias farmor/farfar och mormor/morfar närvarande? Har ditt och din sambos förhållande förändrats sedan Livia kom? Hur gör ni för att vårda erat förhållande så ni inte lägger all fokus på Livia?
Svar: Vi bor i Västervik! Karlssons är en alltiallo affär med allt möjligt billigt i! Superbra! Jag gillar märkena villervalla, småfolk, molo och newbie bäst. Villervalla, småfolk och molo är väldigt färgglada kläder som man blir glad av. Dock en aning dyrare än från "vanliga" affärer. Annars är jag helt såld på newbies kollektion som KappAhl har. Deras fina gammaldags färger (kontrast till de andra färgglada märkena) och söta kläder gör mig knäsvag. Har nog nästan allt! Skit bra priser med! Men alla med barn eller gravida vet nog redan om det! Barnaffärer. Hmm... Handlar mest på internet om inte på KappAhl. Villervalla.se, luckylittleme.com kan du bland annat hitta dessa märken på. Både Livias mor och far föräldrar är närvarande och dom bästa hon kunde få, och vårat förhållande har varit mer bråk än innan. Faktiskt. Svårt att hitta tid, men blir nog lättare nu när hon blir äldre och vi kan lämna bort henne då hon inte längre ammar!

Tänkte köra en så kallas frågestund om det är någon som undrar något eller har någonting på hjärtat. Så välkommen att fråga på så ska jag svara så gott jag kan.

Ja, då är det förmodligen mina bröst som orsakat smällen. Jag visste inte hur stora ett par pattar kunde bli, men mina damer och herrar - nu vet jag. Och och gör det också. Någon som vet hur lång tid det tar innan mjölken försvinner? Eller iallafall minskar endel? Känner mig som Pamela Andersson, om inte värre. Går det?

Och vällingen då? Jo då. Igårkväll fick jag i Livia inte hela, men nästan hela flaskan och sedan somnade hon som en stock. Själv spenderade jag halva kvällen med att stå i en varm dusch och försöka minska storleken på mina bröst till iallafall en Q-kupa. Aj. En värktablett ska i magen och sedan över till lina för en fika när Livia vaknar. Ps - jag gick 6km igårkväll med Hanna. Beachen, here I come!

Jag är verkligen sämst på att blogga. Det är ganska tyst här från och till. Ska försöka bättra mig! Har inte tid nu heller, men skulle kika in och säga att vi lever. Imorgon ska Livia och vi som familj fotograferas. Ska bli riktigt mysigt. Igår var jag på tjejkväll utan bebis och Livia är jätte förkyld. Ska även sluta amma tänkte jag. Det är väl de "stora" som hänt. Berättar mer imorgon!! Nu - finalen i mello!

Ja, de senaste dagarna har Livia kommit in i en ny rutin - att somna tidigare på kvällen. Helt fantastiskt egentligen. Egentid, kunna se på lite program i lugn och så, MEN! detta innebär att hon vaknar allt tidigare på morgonen. Inte konstigt egentligen då hon sovit 10-11 timmar! Hon vaknar aldrig på natten läbgre utan sover nu mellan 19-20 tiden till 06-07 tiden. Igår var hon helt utmattad och somnade ännu tidigare vilket resulterade i en morgon klockan 05(!!!!) idag. Skjut mig! Hoppas hon somnar nu igen. Ser ut som de. Skulle verkligen behöva ha en timme sömn till.

Idag på dagen träffade jag och Livia Matilda och Levi. Jag och Matilda har 4 dagar mellan våra barn och har pratar via internet i 1,5 år ungefär utan att träffas. Men det gjorde vi idag! Och det var jättetrevligt. Levi och Livia fick nya schysta briller och bråkade om våtservetter. Livia fick även hem sitt hårband med rosett till fotograferingen på söndag! Så söt blev hon. Ska bli så kul!

Har snöat in mig helt och hållet på inredning. Så himla kul!! Äntligen börjar jag bli nöjd med delar av lägenheten iallafall! Fortfarande en hel del i sovrummet som ska göras och även köket och livas rum. Men ser just nu ut som ett hyffsat hem. Skönt!

Livia tyckte imorse att 6.00 skulle man gå upp. Inte konstigt när ungen somnar kl 20.00 på kvällen och sover hela natten. Tog en liten nap några timmar senare, drack kaffe och sedan var vi redo för den härliga söndagen! Gick med Lina och Fredrica till Karlssons. Hittade en jättefin tavla med en fjäder på som fick hänga med hem. Även två ramar och två ljus. Vidare till Dollarstore och gick loss även där. Snäckor, ljusstakar, gröna "bollar", en grythandske och en plastblomma och kruka. Hem och inredde och nu är det faktiskt rätt fint! Och bättre ska det bli.

Livia har hunnit bli sex månader nu också. Säger mamma och pappa liknande ljud, sitter upp själv länge, är nästan alltid på strålande humör och jag älskar henne till döds. Skickade efter massa kort på henne igår. Även en del förstoringar som ska upp på väggarna. Kommer bli fint! Kan ju inte bli annat.

Började min dag med att gå upp klockan sju. Klockan var ställd för första gången på sjukt länge! Positivt hos tandis idag. Behövde bara laga lite på yttersidan av den eftersom det var spräckt, det andra bra var att hela kalaset gick på 360kr, varav 300 betaldes av försäkringskassan. Man får ett sånt bidrag per år. Alltså betalde jag 60 spänn och behövde inte dra ut den! Fick även en ny tid till GRATIS undersökning. Great! Och så sken solen hela dagen.

Gick till öppnis med Cecilia och Lowe vid halv två tiden, lekte och fikade lite. Livia satt själv i typ 5-10 minuter utan stöd och lekte!!! Så himla duktig har hon blivit. Stolt!! Gick och köpte fika, gick hem och Ida kom på besök från Norge och Livia fick två fina kofter från newbie! Bra dag!

Vi ska snart åka och hälsa på farmor. Eventuellt i veckan. Blandade känslor. Kommer bli fantastiskt att se henne samtidigt som det kommer bli fruktansvärt jobbigt. Vill gråta bara jag tänker på det. Hon är liksom inte sjuk för mig. Förtränger det. Men nu kommer jag vara tvungen att se det utan att försöka visa mig ledsen. Blandade känslor.

Inte nog med det. Min tand jag rotfyllt efter att ha haft tandvärk i 4 (!!!!) gånger har jag nu ont i igen. Imorgon blir det boka tid, för nu ryker den. Helvetestanden. Det var dom 6-7 tusen på en tand som ändå kommer få dras bort nu. Frustrerande. Livias näsa rinner, hon är ledsen, jag är ledsen och vill gräva ner mig. Så känner jag nu. Usch.

Idag känns ingenting bra. En sån dag man bara vill lägga sig ner under täcket och gråta. Fick ett samtal från min pappa. Ett dåligt samtal. Som ni läst innan är min farmor dålig. Hon repade sig, alla fick hopp, tills igår då hon fick en stroke. Mer än så vet jag inte. Jag blir så arg, ledsen och frustrerad. Jag visar dock sällan mig ledsen. Men när pappa sa att hon kan bli förlamad och kanske tappa gnistan helt blev hoppet ännu en gång på noll. Inte nog med det. Räkningar strömmar in. En sån där månad allt kommer på samma gång. Kommer inte ha ett öre över. Är glad om jag har råd med blöjor och mat, ungefär så. Får leva på kärlek från min dotter denna månaden helt enkelt.

Idag gick vi och lekte med Lowa och Carro efter en sovmorgon till halv 10, sedan har Idah och Hanna varit här, druckit kaffe och slingat mitt hår. Nu har precis Livia somnar och jag ska sätta mig i köket och slå in paket. Säljer av saker på tradera för att kunna överleva, typ.