Igår blev Livia 8 månader stor!! Herregud. Jag säger det jämt, men vad fort det gååååår!! Inte långt kvar till året, och inte långt kvar till planering av nästa barn. Igår var jag och tatuerade mig. En hyllning till henne, mitt allt, min Livia. Medan jag gjorde det hade Daniel lite pappatid mer sin dotter. Dom var bland annat på BVC och Livia väger nu 9500 gram (!!!!!!) och är 72 centimeter lång. Det går ingen nöd på flickebarnet om man säger så! För tillfället är det talet som ligger före motoriken. Tror jag? Inte för att hon är extremt efter på något eller jag varken har koll på när man ska kunna vad, men talet är hon iallafall extrem på. Jätte duktig verkligen. Igår kom ett ord till, och det är "tack tack" som hon säger varje gång hon får eller ger någonting (vilket hon ska göra hela tiden nu). Hon säger numera: mamma, pappa (väldigt ofta pappa), titta, hej och tack tack. Hon sätter sig upp från liggandes, ställer sig upp med hjälp av stöd, går extremt bra när man håller henne i händerna, nästan springer fram, är överallt i sin gåstol, snurrar som tusan och trycker upp sig i krypställning. Men ännu kryper hon inte. Ålar lite framåt, men kommer mest bara bakåt. Äter glatt nästan allting och är en glad krabat som sover mellan 19-06 varje natt. Helt enkelt helt fantastisk. Här får ni en bild på min tatuering, precis nygjord.