Igårkväll tyckte Livia att det passade med en skrik-kväll och ingenting gick för att trösta henne. Tre timmar senare deckade både hon och jag, bredvid varandra i sängen. Tur hade väl jag att hon sedan sov hela natten utan att vakna och vilja äta.

Idag har Miccis varit här, en gammal klasskompis och hämtat kläder jag rensat ut garderoben och hälsade på Livia. Hon somnade för första gången på länge med enbart snutten och nappen efter hon hade gått, sov en stund och sedan var kvällen gnällig idag igen. Dock fick jag henne att somna mycket tidigare idag och utan lika mycket omständigheter och skrik. Så klockan 20.15 känns ganska tidigt för att vara henne. Hon blir alltid trött runt 18, då vi tar på henne pyjamas och jag ammar henne. I vanliga fall somnar hon då, sover i 30-60 min, vaknar en stund till och somnar runt 21-22. Nu är hon svintrött vid första amningen, men bara SKA inte sova. Kämpar som tusan för att hålla ögonlocken öppna bara för att. Slutar med att jag kämpar för att hon ska somna och hon blir övertrött. Idag ammade jag henne igen och då somnade hon. Tack gud. Hålla ut och ha tålamod är det som gäller.

Imorgon bitti får jag sätta klockan. Hör inte till vanligheterna. Ska ner och göra cellprov och kolla spiralen. Tror den håller på att åka ut. Isåfall får dom ta ut den och ge mig något annat. Hat blödit nästan hela tiden sedan jag fick den och den har stuckits och varit i vägen. Vill ha något smidigt som man lätt kan sluta med. Innan Livia är 2 hoppas vi att nästa barn är på väg. Blir nog ett till innan pluggandet. Livia vill ju ha en lillebror!