Ja, vad ska man säga? Utvecklingssprånget gör sig påmind hela tiden. Livia är minst sagt ganska ostabil för tillfället. Gråter mycket, sover oroligt, äter "hackigt"och ja, klängnig som tusan. Lika bra att ställa in sig på att det kommer vara såhär ett tag eftersom detta språnget kan hålla i sig i upp till sex veckor. Tjuhu. Det blir inte heller bättre av att vi bor i en trång etta på kvällarna då hon just nu behöver knäpptyst och mörkt då ingen distraherar henne. Eftersom vi bara har ett rum har vi bara två val - antingen att gå och lägga oss när hon gör det, eller ha en övertrött gallskrikande bebis. Ja, ni kan ju själva lista ut vilket vi väljer, och det är inte super kul att lägga sig vid 8-9 varje kväll. Bara att gilla läget och hoppas dessa fyra veckor springer iväg jävligt fort.

Annars då? Har precis påbörjat min långa process till att bli blond igen, men denna gången naturligt slingblond. Hoppas på att kunna vara det till sommaren iallafall. Bli av med det röda är ju inte det lättaste. Gjorde första försöket idag med en askbrun färg för att neutalisera färgen, men ja, det gick ju som det gick. Utväxten blev grå och resten av håret lika rött som innan ungefär. Gick precis och köpte en mellanbrun nu och hoppas på att det blir ett mörkare brunt resultat som någorlunda täcker det röda. Som sagt, detta kommer bli en process. Kommer färga det brunt och till våren slinga det ljust.

Dagen idag har spenderats hos Livias farmor och farfar med fika och röj i källaren för att få plats med alla våra saker där om några veckor, annars har det varit lugnt. Nu - äta & färga håret en gång till. Bjuder på en bild från igår när Livia skulle bada. Nya grejen är att hålla i foten, HELA tiden!