Ja, vad ska man säga? Sprången är ju oftare än vad det inte är om man säger så. Förra varade i två veckor, sedan var hon en solstråle och allt som vanligt i en och en halv vecka, och nu in i nästa. Stackars liten. Märks så himla tydligt på henne när hon hoppar in i ett. Alltid samma "symptom" och hon blir likadan varje gång. Svår att söva, ledsen på kvällarna och ja, allmänt gnällig och vill käka mycket oftare. Brukar sluta med att hon hamnar mellan oss i sängen. Hennes egen spjälsäng ratar hon totalt. Skriker i högan sky om man lägger ner henne där. Spelar ingen roll om man sövt henne djupt, hon vaknar ändå. Antar att hon behöver tryggheten just när det är sådär jobbigt för henne. Nu har hon äntligen somnat efter 5,5 timmes vakentid och sovit ett bra tag, så hoppas hon är på bättre humör nu när hon vaknar. Skit trälig att få att somna, så det är bara att vänja sig eftersom detta är bland de längsta sprången som kan hålla i sig upp till sex veckor. Jag som tyckte att två kändes som en evighet. Bara att bita ihop och tänka att det går över snart. Någon mer som varit med om detta? Berätta gärna! Hur länge varade det för era barn och hur blev dom påverkade? Skönt att bolla lite med andra föräldrar som upplever likadant. Snart är det väl dax för tänderna också, haha! Plutten.